Paulina Sandin

Jag har den perfekta kroppen..

…för massage!!! Japp det menar iallafall Konstantin, den MANLIGA massören jag var hos idag. 

Idag har jag varit på Vishesh – djupgående ayurvedisk oljemassage. Hade typ ingen aning om vad detta var för något men beskrivningen lät härlig och precis vad min kropp behövde. Det ingick massvis med varm olja, stretching och lugnande musik.

Tyvärr har jag sett lite för mycket på obehagliga och läskiga filmer och hade därmed en aning svårt att koppla av de första 20 minuterna. Tankar som att jag plötsligt skulle få en snara runt halsen under tiden jag satt på bänken med bar rygg vänd mot massören som oljade in mitt hår och läste någon form av mantra på indiska, flög förbi i mina tankar. Vi var nämligen hemma i massörens hem, alltså en omgjord gillestuga. Mottagningen var jättefin och mysig men för en ensam kvinna som tittat för mycket på våldsfilm leder ändå tankarna till att jag kanske kommer bli fastbunden nu och få bli sexslav eller exprementerad på tills jag blir mördad och nedgrävd i trädgården. Fan jag borde lämnat adressen till min man.

Hursomhelst, efter nedoljat hår, örsnibbsmassage och lite nacke till indiskt mantra, fick jag lägga mig på mage. 

Hemska tankar om att få en påse över huvudet började just lägga sig när massören plötsligt kläcker att jag har den perfekta kroppen. Innan jag liksom hinner frysa till is- tillägger han ”för massage, den är inte smal men heller inte för tjock”. Toppen- äntligen lönar det sig att inge vara smal.

Nu har det gått en halvtimme och Konstantin har fortfarande inte tagit fram varken handfängsel, snara eller skalpell så jag börjar koppla av. 

Det visar sig att massören driver företaget ihop med sin fru som är gravid och väntar barn och är yoga instruktör. Dessutom är massagen riktigt bra även om den känns på gränsen till intim. Detta endast för att massören är man, för hade det varit en kvinna som knådade mina lår och plötsligt sagt- ”du har mycket vackra ben (konstpaus) -men jag ser att du har mycket celluliter också” hade det inte känts konstigt alls. Men men..

Funderar på att testa cellulitmassage faktiskt. Kan ju inte bli sämre och Konstantin har ju i stort sett redan sätt mig naken.


Nu är jag hemma. Strechad, mjuk och oljig. Mitt hår ser blött ut.


Nu ska jag dricka grönt te och känna mig hälsosam.


Trevlig kväll.

/ Paulina

Ånej inte igen!


Oduschad, svettig och nytränad sitter jag i färd med att dricka eftermiddagskaffet när 6 åringens skola plötsligt ringer.

Det är skolsköterskan som ringer och undrar om jag är försenad?

Försenad?- Ja det skulle man nog kunna säga, med tanke på att jag ens känner till att jag skulle träffat skolläkaren idag, för en kvart sedan! 

Försöker dessutom slingra mig under samtalet och frågar om 6 åringen inte möjligtvis klarar av läkarbesöket själv? – Sålänge han inte ska ta någon spruta eller så -borde det ju gå alldeles utmärkt, menar jag. Jag kan riktigt höra hur illa det jag säger låter och genom luren kan jag höra att skolsköterskan också tycker att jag är den sämsta mamman hon mött sedan dedär narkomanparet som var föräldrar till en av hennes elever -97! 

Efter att blivit tillrättavisad, fått min mammaheder sänkt och dött skämsdöden slänger jag på mig träningsbyxorna och skorna och skyndar mig iväg till skolan. Tänker att det är en någorlunda bra anledning till att jag är sen. Jag är en aktiv mamma som tränar och sånt och ville helst hinna duscha innan läkarbesöket, thats it.

5 minuter senare tar jag dubbelsteg uppför trapporna till skolsköterskans mottagning och med andan i halsen rusar jag in och ber så mycket så mycket om ursäkt för att jag är sen och hur oreprensativ jag är, svettig och dann. 

När vi pratade i telefon sa jag att jag behövde en kvart på mig men var där på 5 minuter vilket i slutänden var till min fördel. Skolläkaren och sköterskan minns nu bara mamman som släppte allt i mitt i träningen och kom 10 minuter före förväntad tid. Smart ju.

Allt var bra med 6 åringen också, skönt.

Nu glass i solen, inte för mig förstås men för barnen. Pratade med vår PT idag och måste börja prioritera i kosten och så och står det mellan rosé och glass är valet inte svårt.

Kram Paulina

Horror

Nyss såg jag en video på Facebook från Läkare utan gränser som handlade om barnvaccin och att barn i Europa har fri tillgång detta. Det gör ont att bli vaccinerad men följden är ju positiv. Vaccinet skyddar barnen mot hemska sjukdomar.

Filmklippet fick mig dock att minnas en hemsk upplevelse från Floridaresan som jag förträngt.

Det var sista dagen innan vi skulle bege oss till Fort Lauderdales flygplats. Vi stannade på ett inomhus mall för att undkomma värmen och svetten som skulle komma av den.

Inne på butiken Claires eller Cloe? Whatever- letade jag efter leksakssmycken och hårgrejer till 3 åringen när jag plötsligt hör barngråt. Det var ett förtvivlat, skräckslaget och hysteriskt barngråt. Ni vet, barngråt som får ett mamma hjärta att bulta och det enda du kan tänka på är att du måste trösta, rädda och hjälpa barnet bort från detdär hemska. Det lät helt enkelt som om barnet som grät var livrädd och gjorde sig väldigt illa.

Började se mig om och upptäckte då att butiken inte bara sålde örhängen och krafs utan även tog hål i öronen på små oskyldiga flickbebisar. I knät på sin mamma, fasthållen, försöker en uppskattningsvis 9 månaders bebis ta sig loss för att få det onda som hennes mammas tvingar henne till att sluta.

Jag får så ont i magen. Jag klarar inte sådant. Jag tycker det har varit skitjobbigt att se mina barn få spruta på BVC, alltså sjukt jobbigt. Men jag vet att det är nödvändigt och att smärtan går över väldigt snabbt. Men är det verkligen nödvändigt att ta hål i öronen på någon så liten. Först och främst är det inte ens fint på små bebisar, det är fult. Nummer två, varför inte låta det vara barnets egna val? För mig var det en extremt stor dag, den dagen jag äntligen skulle få ta hål i öronen. Något jag längtat till och smärtan kunde liksom inte ta överhanden då. Jag välkomnande den eftersom JAG så gärna ville ha hål i öronen.

Tycker hål i öronen borde förbjudas på små barn. Får en klump till nu när jag tänker på den stackars bebisflickan som blev fasthållen av sin egen mamma. Hon måste ha undrat varför mamma plötsligt inte alls känns trygg och härlig. Hon kommer säkert heller aldrig vilja handla på Claires, Cloes- Whatever? i hela sitt liv för den delen. Hon har säkert fortfarande ömma öron och undrar varför det plötsligt inte är skönt att lägga örat på mammas axel.

Fan vad onödigt.

Så please, ta inte hål i öronen på era bebisar. Låt det vara en stor dag i ert barns liv. Låt dom längta och bygga upp dendär härliga förväntan precis som inför julafton.

/Paulina

IMG_9304.JPG