Paulina Sandin

En timmes happyness

Vår sons Skylander-addiction började för 2-3 år sedan. Sen den dagen upptar dessa psykedeliska  figurer ungefär en tredjedel av Noels totala vokabulär. Eller åtminstone en fjärdedel av hans vakna tid kretsar på ett eller annat sätt kring jättar, fällor, plattformar och märkliga namn på var och en av de olika figurerna. Namnen är oftast svåruttalade likt dinosaurie arter med fullkomligt omöjliga benämningar.

Hursomhelst är han en samlare och i mitt tycke handlar det mer om tjusningen i att få en ny figur mer än att faktiskt spela med dom. Jag ljuger inte om jag säger att samlingen uppgår till runt 100 st. Slutade faktiskt räkna vid 70. Och nu kan man ju tycka att ansvaret till att 7 åringen äger såhär många figurer ligger på hans föräldrar. Någon måste ju ha köpt hem i snitt en till två nya Skylanders varje månad. Låt mig klargöra, jag kan ta ansvar för två kanske tre av totalt hundra.  Vi går nämligen isär här, jag och mannen alltså. Medans jag tycker att detta är ett sjukligt beteende och ett relativt dåligt sätt att skämma bort en 7 åring på, tycker mannen att dethär med att köpa skylanders, är ett fantastiskt sätt att tillfredställa och göra sonen lycklig på och jag tror även han tycker det är skönt att slippa fundera över vad sonen önskar sig när julafton och födelsedagar närmar sig.

Att det ligger skylanders figurer i varje hörn tycks inte heller störa mannen eller det fakto att sonen har fler gubbar än han förmår spela med. MEN det stör mig!! Rätt mycket faktiskt. Vad hände med lego, kurragömma och modellflygplan?

Så idag när mannen ringer och berättar att han köpt tolv nya skylanders pga en DRIVE där du fick köpa 12 gubbar till priset av 2, blir jag knappast glad, men än mindre förvånad över att han gått på det.  Han är lika sinnessjuk som barnet helt enkelt. Än mer sjukt är att han bestämt vill ge sonen alla 12 figurer på en och samma gång. Vad hände med mutor? Totalt tolv mut-tillfällen istället för ett enda överväldigande Skylanders inferno, där bara tiden att packa upp dom fördömda gubbarna tar närmare en hel kväll!! Borde kanske såhär i efterhand stått på mig om min tanke om att sprida ut det på 12 mutor- men det är försent nu.

Observera de psykotiska glimtarna av galenskap blandat med glädje!!!
Observera de psykotiska glimtarna av galenskap blandat med glädje!!!

En timme av lycka!

/ Paulina

Kanelbullensjävladag

Redan när jag slog upp ögonen ur min skönhetssömn imorse var jag fast beslutsam att inget i hela denna värld skulle få mig att äta en kanelbulle idag. Jo, okej visst hade någon erbjudit mig 1 miljon eller dödshotat mig med en pistol så hade jag väl övervägt att äta en bulle eller två men aldrig annars.

Allt gick bra. Åt t ex en fantastisk bondsallad till lunch och kände mig som nyttigheten själv. Hade annars kunna välja blodpuddingen!image

Efter lunchen trippade jag raskt förbi kanelbullefoftande bagerier och tom 7/eleven och diverse butiker som huxflux förvandlas till väldoftande caféer denna dag.

Allt gick strålande och jag kände mig fjäderlätt enda tills jag kom tillbaka till kontoret. Där stod dom. Ett berg av nybakta, väldoftande och framförallt vinnande kanelbullar i en kartong.

image

3 minuter senare byttes min vinnarkaraktär ut mot en tung och något flottig hösäck och domdär lätta stegen förvandlades till en klampande osmidig jätte. Jag kan fortfarande inte riktigt ångra att jag slukade denna perfekt bakade skapelse på en tredjedelssekund men efter det har det liksom bara gått utför.

image

Som att mannen kom hem med en ny på Systembolaget ekologisk prosecco. Sådant tackar man inte nej till när man redan kompenserat en nyttig lunch med en kanelbulljävel från himmelriket.

Jahapp det var det! Bulltisdag..

/ Paulina

Hollywoodfruar

image

Påväg till flygplatsen efter denna magiska LA resa, säger vår chaufför ”att Hollywood livet skulle bli tröttsamt efter en tid” Han menade att leva livet som en stjärna och ägna dagarna åt shopping, godluncher och diverse tillställningar skulle bli tråkigt på sikt. Jag tror att vår chafför kan ha fel. Hur skulle det kunna bli tråkigt?

Visst längtar jag hem till man och barn men någonstans är det väldigt lätt att börja ifrågasätta mitt liv. Jag älskar mitt liv men är ganska övertygad om att jag skulle kunna älska det ännu mer med en lyxvilla i HollywoodHills eller ett beachhouse i Malibu.

Jag är evigt tacksam att jag åtminstone fått uppleva en vecka som Hollywoodfru ihop med mina bästa vänner och Malins fantastiska sambo Calle. image

Veckan inleddes med fokus på hälsosam mat, träning och powerwalks. Poolhäng och fantastiska utsiktsplatser och hikespår uppe i Hillsen där Calle hyrt ett fantastiskt hus.image

image

image

Vi var sundheten själv!!

image

image image

image

image

Shoppingtur till The Grove
Shoppingtur till The Grove

Någonstans i mitten på veckan började mitt hälsosamma leverne förändras till något mer amerikanskt dvs bagels, bacon och ägg stod på frukostmenyn och mer och mer drinkar slank ned redan från lunch och framåt.

Nobu i Malibu
Nobu i Malibu

image

image

Vi besökte Nobu i Malibu och en eftermiddag drog vi till Santa Monica. Att uppleva allt ihop med Jessica och Malin är obeskrivligt härligt.image

image

image

image

image

image

image

Självklart gjordes ett besök på Rodeo Drive. Detta var kvällen efter vi hade film och myskväll hemma i huset. Japp Pretty Women har aldrig varit bättre.

Rodeo Drive
Rodeo Drive
En de studios som Calle jobbat i under veckan. Michael Jackson spelade in Thriller i samma studio.
En de studios som Calle jobbat i under veckan. Michael Jackson spelade in Thriller i samma studio.
46 grader varmt. På riktigt!!
46 grader varmt. På riktigt!!
Venice beach
Venice beach

image

image

image

Förutom fokus på att leva livet i äkta Hollwoodstyle fanns planer på att tatuera oss alla tre under veckan. Detta sket sig tackvare LA trafiken som var bedrövlig precis hela tiden och gjorde att vad vi än tog oss för, var vi alltid sena. Jessicas mission om att fotografera oss alla tre med Hollywood skylten i bakgrunden sket sig också och min plan om att festa med Tom Cruise sket sig också. Däremot har jag träffat Mick Jagger.

Sista kvällen var vi ute och åt med Calle som äntligen hade kvällen ledig. Han hade gjort upp planer med Mr Rolling Stones. Jag och Jessica som inte träffar världsstjärnor till vardags höll på att bajsa på oss när det står klart att vi ska få följa med till Mick Jaggers hotellsvit i Berverly Hills. Tyvärr har jag inga foton från detta ögonblick då det hela var så avslappnat,  surialistiskt och intimt. Calle och hans tre beaches dvs Malin, jag och Jessica blev hämtade i lobbyn av en livvakt. Framme vid sviten öppnade Mick Jagger dörren iförd skjorta, svarta byxor och vita tubsockor. Sviten var större än vår villa i Huddinge och utsikten hänförande. Under en timma satt vi Micks vardagsrum och pratade om ganska normala grejer. Inte för att han hade så mycket frågor om mig och mitt liv men ändå. Medans vi drack ett fantastiskt Chardonnay höll Micks sig till vatten. Jag gissar att han liksom levt sitt liv och druckit Chardonnay som normala människor inte skulle hinna på 300 år. Som den rockstjärna han är har han ju också 7 barn och ett 8:e påväg. En timma senare lämnade vi sviten och Calle var riktigt imponerad över hur städade och icke pinsammt mitt och Jessicas uppträdande var. Kanske vågar han efter detta ta med oss på fler världsstjärnorträffar. Hoppas det!!

image

Bästisar
Bästisar

Sista dagen påväg till flygplatsen gjordes ett stopp i MaxMartins studio där Calle spenderat mest tid under månaden han varit i LA. Studion är Marilyn Monroes gamla bostad och hela stället var helt fantastiskt.

Marilyns tidigare sovrum.
Marilyns tidigare sovrum.
Innergården
Innergården
Work work work
Work work work

Nu är jag hemma igen med härliga minnen och upplevelser. Tack för en magisk vecka. Pure Love !!

image

Kram Paulina